Kullo Gård - historia

Efter missväxt och krigshärjningar i slutet av 1500-talet, donerade Gustav II Adolf år 1613 fem hemman till Lydik Mattson, som var halvbror till general Torsten Stålhandske, och som samtidigt adlades med namnet Grönfelt. Han byggde sin sätesgård vid Kullo ås utlopp och gav den namnet Stenkulla. Hans son Kristian ärvde gården 1629 men förlorade den till sin syster Anna p.g.a en duell med grannherren på Boe, Arvid Wrangel, som avled av sina skador.

År 1660 är amiral Lorenz Creutz d.ä., även ägare till Sarvlax, Summa, Liuksiala m.fl, ägare till gården som rustas upp och härefter kallas Kullo. Amiralen och hans dotter Helena byggde 1676-83 en ny sätesbyggnad om en sal och fem rum. Huset var byggt i Karolinsk stil och var ett av de första i sitt slag i Finland. Efter stora ofreden nämns generalmajor Johan Stiernschantz och hans ättlingar som ägare. Sonsonen major Johan Gustaf Stiernschantz gjorde år 1786 ett märkligt byte; han överlät Kullo Gård åt sin svärfar, överstelöjtnanten Abraham de Frese mot att få överta svärfaderns kompanichefspost på Sveaborg. Kompanichefsposten och Kullo Gård ansågs då vara värda 11000 plåtar.

Efter Freses död såldes gården åt Johan Fredrik Eneberg som lät uppföra en ny huvudbyggnad i trä i en våning med mansardtak år 1798. År 1815 överlät han gården till handlanden Jacob Othman som döpte om gården efter sig själv till Jacobsberg. Hans efterkommande med namnen Othman och Åkerman ägde gården till 1910 då arkitekt Carl Frankenhaeuser köpte gården och vars ättlingar fortfarande äger den.